Något mörbultad efter helgens Hemvärnsintroduktion och med ömma nedsvärtade fingrar efter skjutövningar och prov reflekterar jag över vad jag varit med om medan jag återhämtar mig och pysslar med persedelvård.

Igår var det åter inrättning i de civila leden i och med Årsmöte och Nomineringsstämma för Norrköpingsmoderaterna. En välbesökt tillställning som i god ordning fastställde föreslagna listor till Kommunen och Regionen enligt alla konstens regler.

Jag står kvar på en hedrande plats fem (5) på Kommunlistan som jag fick i Provvalet men blev ändå särskilt framlyft, gemensamt med kollegan Fredrik Björkman, av nomineringskommitténs ordförande som god företrädare för partiet. Det gör mig särskilt stolt och motiverad att mitt engagemang märks och kanske tom gör lite skillnad. För det är just därför jag engagerar mig.

Det är inte ekonomiskt försvarbart och det drabbar min företagsverksamhet när jag häller kraft och energi i närmast ideella politiska uppdrag. Men jag väljer att prioritera det som har verklig betydelse och som kommer att bli mitt eftermäle. Det är sällan de jobb eller uppdrag man haft fast man tycker att de betyder så mycket under tiden.

Det var också det engagemanget som fick mig att köra genom snöstormen direkt från övningen till Jönköping, med uniform på, för ett dygn med Moderatkvinnornas arbetsgrupp inom civilförsvar och krisberedskap. Där fortsatte vi med politikutveckling på området och besökte Räddningstjänsten samt deltog i en medlemsträff med riksdagsledamöter från Justitie resp. Försvarsutskottet arrangerat av Moderatkvinnorna i Jönköpings Län.

Mitt politiska arbete känns otroligt viktigt, relevant och motiverar mig till fortsatt arbete för att ta medborgare från aningslöshetens skugga till medvetenhetens styrka och engagemangets gemenskap.

Laget är format och tillsammans är vi beredda att kämpa för att du också ska få göra dina egna val.

Norrköping behöver ett nytt styre.