Förra veckans befattningsutbildning till Informationsbefäl i hemvärnet kunde egentligen inte komma mer lägligt. Den var anordnad av Criscom, försvarsmaktens utbildningsorganisation för kriskommunikatörer under en sommar som bjöd på allt för många erfarenheter av kris - och sommaren är inte över än.

Östergötland har varit någorlunda förskonat, men berörts dels genom att vi skickat (och fortfarande har på plats) insatsstyrkor från räddningstjänsten till mellersta Sveriges bränder och dels genom oljesaneringen som min egen hemvärnsbataljon slitit med i värmeböljan.

Att öva på att samarbeta med media (som jag hellre vill kalla det än att hantera) är alltid extremt nyttigt, hur många gånger man än övat förut. I denna sista månad av valrörelsen kommer även dessa erfarenheter att komma väl till pass.

Återigen upplever jag att en utbildning inom försvarsmaktens ramar är en hoppingivande upplevelse. Hit lockas människor som känner ansvar och som både vill och vågar göra skillnad. Vi är alla frivilliga, men ändå återkommer vi ständigt till frågan varför vi bara får åtta kontrakterade dygn. Vi vill alla göra mer. Vi vill förbereda oss mer och vi vill upprätthålla en mer kontinuerlig verksamhet.

Som tur är, så finns det duktiga heltidsanställda kommunikatörer i försvarsmakten som står för kontinuiteten, vi frivilliga får nöja oss med övningar och frivilliga insatser. Och vi får vara mycket stolta över att kunna prestera snabb mobilisering och undsätta räddningstjänst eller polis så effektivt så att de faktiskt kan förlita sig på oss.

Så skulle jag vilja att politiken också såg ut – en plats för dem som vill, vågar och gör.

Kryssa Joanna Sjölander – med mod att våga och kraft att genomföra.

Norrköping och Sverige behöver ett nytt styre.