Sitter på tåget mot Umeå och två veckors grundläggande militär utbildning. Många har frågat varför; en del uppriktigt chockade, en del med uppsynen ”du har ingen aning om vad du ger dig in på”. Det kan verka så, men backar man ett par steg så så ser man den röda tråden.

Född på andra sidan järnridån. Dotterdotter till en kvinna som föddes som soldatbarn i Österrike-Ungern under 1a världskriget, en av flera perioder då Polen inte fanns på kartan. En kvinna som fraktades i boskapsvagn höggravid med tvillingar och med hela bohaget mot okänd ort då kartan återigen ritades om av segrarna efter 2a världskriget; där gamla Polen blev Ukraina o delar av östra Tyskland blev Polen igen.

Dotter till en frihetskämpe; som tjuvlyssnat till hemliga konversationer och till Radio Fria Europa på rasslig linje i rökiga rum, burit hemliga filmer i skolväskan under krigstillståndet och blivit uppryckt med rötterna från ett fyra-generationers hem och från barndomsvänner för att få ett pass med one-way stämpel ut till det första landet som gav politisk asyl.

Så småningom fritidspolitiker då jag uppnått mål ett: näringslivskarriären. Nu vill jag ge tillbaka; tjäna det land som tagit emot mig. Politiken ledde mig tillbaka till rötterna; intressen som emanerar ur min historia och mitt arbete med JAS Gripen Exporten i gränsskiktet mellan företag och politik. Jag har bara bytt sida.

Strävsamt politiskt arbete ger kunskap och erfarenhet. Intresset för säkerhet och försvar ledde till insikt om vikten av samhällssäkerhet och där hittade jag Frivilligorganisationerna och blev inspirerad när jag insåg att jag kanske kunde bidra. Valde Criscom utifrån min erfarenhet av kriskommunikation. Sen sökte Hemvärnet Infobefäl till Östergötland. Criscom skulle utbilda dem. Jag sökte och fick förtroendet. Kravet är GU-F. Jag hann få pappren klara till årets sista utbildning i Umeå.

Så. 
Just walk the talk.