Ge upp omstart – kör nystart!
Det ligger nog i människans natur att söka sig till det vi av erfarenhet upplever som det normala. Vi dras automatiskt till stabilitet och en större massa attraherar alltid den mindre, har jag för mig att en klok människa kom fram till. Någonstans är vi programmerade att överleva och tänka ”så snart detta är över så kan vi återgå till det normala”.
Så det blir en överraskning varje gång vi inser att den tidigare verkligheten inte längre finns att tillgå. Vi kommer aldrig åter till det gamla normalläget eftersom krisen har förändrat både oss och mycket runt omkring oss. Det gamla finns helt enkelt inte kvar.
Så även denna gång. Låt oss därför spana efter det nya normala – även om det tar emot - så finns det några lärdomar:
1. Krisen har avslöjat brister i vår samhällsstruktur. Utan att göra anspråk på en komplett analys och att ha identifierat alla, så ser jag några uppenbara element:
o Segregationen är större än vad många av oss ville tro och därmed definieras riskgrupper inte bara av ålder och underliggande sjukdomar. Ett samhälle bör bedömas efter hur vi hanterar våra mest utsatta. Det jag tycker mig se är att delar av samhället inte har lidit mer av pandemin än att man fått ställa in utlandssemestern och njuta av en lugn semester i komfortabla hem istället. Detta medan andra fortsatt bo trångt och som vanligt inte resa utan kanske tom fortsatt arbeta och pendla med kollektivtrafiken även under sommaren.
o Sjukvården funkar bättre än många ville tro – vi klarade ansträngningen och gjorde oss beredda för att skala upp. Men det tog sin tid att lösa uppgiften; framför allt att komma igång med provtagning. Vi fick också öva på krisledning och titta djupt ner i våra tomma beredskapslager, vilket förhoppningsvis förbättrar våra förutsättningar för kommande kriser.
o Den kommunala äldrevården fungerar inte alls så bra som jag tror att vi alla hoppades den gjorde. Det är den stora sorgen. Oavsett regi, så är vård och omsorg om våra äldre kommunens ansvar och sägs tillhöra kärnverksamheten. Nu visar det sig att den delvis förlitar sig på daglönare, ibland ej fullt utbildad personal och har en press på sig som tvingar till genvägar.
2. Samhället har ganska snabbt, om än inte utan värk och pina, tagit ett jättekliv mot snart sagt komplett digital ekonomi:
o Skolor, universitet och vuxenutbildningar tvingades börja använda digitala verktyg och utveckla pedagogik för utbildning på distans, vilket verkar ha gynnat en del hemmasittare. Frågan är vad det har gjort för de mindre motiverade eleverna.
o Företagen har skickat hem anställda att jobba på distans, vilket effektiviserat en del av arbetet, tex mötes- och resetider. Frågan är vad det har gjort för motivationen, kreativiteten och företagets effektivitet på totalen.
o Även äldre medborgare handlar nu på nätet i större omfattning. Det är positivt att fler får tillgång till det stora utbudet, oavsett vilken del av det avlånga landet man råkar vara bosatt i. Däremot inte lika roligt att se butiksdöden med avsomnade stadskärnor och lidande krogar.
Själv tillhör jag den förmånliga gruppen som inte har haft svårt att hålla avstånd och endast lidit av bristen på de större evenemang som jag sett fram emot under våren: den stora försvarsövningen, den efterlängtade rockfestivalen och politikveckan på Gotland. Sån är jag. Ett socialt djur som tappar farten när energin runt omkring stannar av. Det är inte alla som har lidit av stillheten, utan kunnat njuta av hemarbete, färre kvällsaktiviteter och mer tid med familjen. Det unnar jag er alla!
Eftersom jag är fritidspolitiker, så producerar mina spaningar idéer och motivation för fortsatt förändringsarbete. En kris gör inte bara ont – den ger också andrum och utrymme för förändring. Låt oss våga starta på nytt; lära av erfarenheterna och utveckla vårt fina samhälle vidare in i den nya tiden. Mot nästa kris.
