Spanarbloggen

För en del blev det kanske en smärtsam påminnelse om detta, då parlamentet i världens mäktigaste demokrati stormades, besudlades och liv förspildes. Demokratin höll ändå och vi ser en ljusning; det är bara fem skälvande dagar kvar tills vi har en president som världen vågar lita på. Då kan vi andas ut en aning och återgå till den verkliga politiken, som bortom käbblet faktiskt genomför reformer som gör skillnad, utvecklar våra ekonomier och skapar välfärd för oss och vår avkomma. 

 

Under the bumpy ride med den avgående presidenten har vi skaffat oss nya erfarenheter; även en del som vi gärna varit utan. En sak som verkligen påverkar oss alla är den som berör en av demokratins viktigaste pelare - friheten att uttrycka sina åsikter. Nu för tiden gör sociala media att nästan var och en har egna kanaler för att sprida sina åsikter fritt över världen - bara man hittar några som vill lyssna.

 

Men media har fortfarande en viktig roll genom att de prioriterar vad som ska lyftas och producerar inslag som vi dels påverkas av och dels sprider vidare via våra kanaler. Att media kritiskt granskar makten är ju också en viktig del av demokratin. Så varför skulle det vara ett problem när nu (nästan) alla får komma till tals?

 

SVTs Jan Helin och DNs Peter Wolodarski debatterade just detta i Aktuellt igår. Är det mediernas uppgift är att låta alla komma till tals eller ska redaktörer kommentera, verifiera och vid behov styra upp uttalanden som är uppenbart falska - som man faktiskt gjort emellanåt i USA.

 

Idag var det istället chefsredaktören på Dagens Arena, Jonas Nordling, som försvarade en fri debattörs rätt att beskriva sin bild av den polska regeringen som högernationalister. Han hade nämligen fått brev från Polska Ambassadören till Sverige, Joanna Hofman, där han blev ombedd att korrigera vad hon ansåg vara en felaktig beskrivning.

 

Nordling svarar fyndigt och to the point: "Men att ändra skribentens åsikt genom att ”uppdatera” texten enligt den polska statens önskemål är inte aktuellt. Att föreslå ett sådant ingrepp på det fria ordet tyder tvärtom på just en sådan intolerans som enligt ambassadören inte kännetecknar Polens regering."

 

Det känns klockrent och självklart, men var går egentligen gränsen? Får vem som helst skriva vad som helst så länge man inte bryter mot några lagar? Får det vara hur vansinnigt som helst? Är det ok att kalla fakta för falska nyheter och producera egna sanningar? 

 

Medierna har här en växande utmaning att hantera i den nya, fria, världen. Så även lagstiftarna. Kanske är den viktigare än någonsin. En gång i tiden hade mediehusen stor makt genom att vara få, starka och föga ifrågasatta och genomslagt blev stort när makten granskades. Idag vadar vi i enorma mängder information och den som har många följare har en makt som kan åstadkomma verklilg förändring. Med andra ord är det många som har makt och marknaden för makt är dynamisk.

 

Att verifiera och guida lär behövas mer än någonsin för det är i den goda debatten som vi har en chans att finna sanningen, eller åtminstone det vi kan enas om är i närheten av sanning. När vi har käbblat färdigt och fått ifrågasätta varandras sanningar, alltså.

 

Nu ska jag dela detta på mina kanaler och ta helg!