Framåtlutad eller på glid?
Varför är det så svårt att förstå att det är där vi är - på riktigt – i den branta backen, där (inte bara) teknologisk utvecklingstakt fördubblas varje år emedan kostnaden halveras? Någonstans förstår vi rent intellektuellt att vi inte kan förutsäga vad det är för enheter vi kommer att hålla i händerna om 10 år - om vi ens håller dem i händerna – men vi fattar det ändå inte fullt ut och ännu mindre kan vi dra konsekvenserna.
Det är mot den bakgrunden tragikomiskt att regeringen inte tänker ta vara på möjligheten det som nya EU-direktivet erbjuder - att polisen äntligen ska få tillgång till meddelandetjänster för att utreda brott. För hur många talar egentligen i telefon längre? Speciellt när de vet att samtal och sms kan spåras?
Ett exempel: mikrofonen i min nästan 12 åriga sons gamla ärvda I-phone gick sönder i höstas. Han anmälde omgående skadan med valpögon som signalerade förhoppningar om en ny modell i födelsedagspresent, men därefter blev det tyst. Väldigt tyst. Ganska länge. De enda som saknade att kunna ringa honom var vi föräldrar. Och även vi bara i nödfall. Annars textar vi ju på Snap.
Samma trend skönjer jag i kommentarerna till sprängdåd och bilbränder – nya tider kräver att vi uppdaterar våra glasögon – oftare än någonsin förr och ännu oftare imorgon! Vi behöver förekomma, inte ständigt ligga i bakvattnet på fyndiga påhitt som blir till jävulskap som stör livet för skötsamma medborgare. Vi vill inte vakna till en ny lista på nattens illdåd, regeringens ”oacceptabelt” och polisens jakt på glid i den branta kurvan där brottslingarna ständigt ligger före.
Läste en bok nyligen, skriven av en galen Norrman visserligen, men ingen kan anklaga Stordalen för annat än att han har lyckats i affärer. Och som han säger ”vem skulle du ringa till om du hade ett hotell att sälja”. Han påminde mig om det som min man också brukar säga om affärer - 80/20 gäller – gör det tillräckligt bra och gör det många gånger. Då har du råd att misslyckas ett par gånger också, det är helt ok. Men tillräckligt mycket blir bra, riktigt bra.
Så lyssna till dem som kan sakfrågan, ställ fler frågor, få andra att se problemet, analysera och AGERA. Hellre nästan rätt och att något blir gjort som både gör skillnad och som sänder tydliga signaler, än perfekt utrett och jämkat, men allt för sent och allt för lite. Men för det krävs förstås både mod och handlingskraft och det har denna jämkade regeringskonstellation INTE.
